om skrivandets nåd och onåd
Denna fina utmärkelse har jag fått av Jenny Bäfving, vars blogg är min älsklingsblogg. Men jag kan ju inte skicka den vidare till henne, så jag får fundera ett tag på vem som skall få den av mig och framför allt HUR.
Ack o ve, vi har våra begränsningar
Vi är det nya strävsamma diktarparet från Hönö/Köbenhavn. (jag förivrade mig något)Vi är bohemer på ständig inre resa. Inte så mycket i den yttre geografin längre. Men nätet når långt. Jag slänger ut ett sådant med våra nya böcker som lockbete.
Simon Grabowskis bok ”Den Blå Rose” och Kerstin Svea Dahléns Absurditeter finns båda att skåda på förlag Diktonius text, Simons ännu som både e-bok och papper och min enbart som pappersbok .
sonsönerna som stand-ins
Julen gör någonting med mig, den gör mig upprörd, rörd och skakad. Och den kör en tur ner i mörkret. Egentligen tror jag att jag älskar julen, men att jag inte vågar se den skakande sanningen i vitögat. Alltså säger jag att jag avskyr julen.
Men nu när jag er min lilla fina julgran och de små tomtarna med små ljus i, så verkar allt så rörande i stället. Troskyldigt, oskuldsfullt. I min bok ”Utsikt från ett cafébord” har jag skrivit ett kapitel om julen och om min ambivalens inför den. Men det är nog en efterkonstruktion. Något sudd i kikaren.
Och så ändrar allt sig, som Titanic när hon stötte på sitt isberg. Egentligen är det här inlägget totalt onödigt, jag skäms nästan för att skriva det. Men om jag kan hitta någon rolig bild till, så kan det ju vara OK. Eller hur ? En bild på sonen? Fint!
som tyvärr just har gått bort efter ett hårt liv, efter att ha varit fånge i Sibiren, där hon fick hugga stora träd och sova på marken, hon kom hem och försvarade sitt land vid TV-tornet i Vilnius mot tanks. Hennes dotter Virginija var också med där och höll stånd. Virga träffade en svensk man och flyttade till Bohuslän, Mamute följde så småningom efter. Det är Virga som har monterat den vackra bilden av den alltid lika unga och vackra Ona.
Tack Johanna Wistrand som tog bilden!
Harry Persson, legendarisk cafépianist, spelade i 40 år på Bräutigams, och jag skrev boken Utsikt från ett cafébord, där Harry är med som den magiker han är. Tack Harry för att du finns! Och du Marianne!
